Idag har jag åkt slalom med min syskon och Emil. Det gick bra.. Förutom att jag de två första åken skrek som en liten flicka, det var längesen jag åkte (känns det som) och jag va fan lite nojjig. Men sen så for jag ner för backen! Alla små troll körde förbi mig och jag kände mig faktsikt ganska löjlig ett tag. 

 

Lillasyster: Pappa, tar du na den här svängen, eller ska jag ta na?

Jag: Jag hör dig Nicolina... 

 

Den största skräcken var liften faktsikt, när jag satt på den så blåhöll jag i stången, "inte ramla av, inte ramla av..." Efter ett tag frågade jag barnen om dom inte var sugen på att åka lite madrass.. Det gick INTE hem. 

For ever alone - känslan kröp fram då, men det var bara att följa med i svängarna så att säga. Lillebror visade hur man hoppa av liften och Nicolina hur man åkte. 

 

Alttså grejen är att jag tycker det är jätte roligt att åka slalom och jag har gjort det mycket förr, vet inte alls varför jag var så nojjig.. Aja det var riktigt fint väder och roligt hade vi alla! Emil skratta lite åt mig när jag kom åkandes och ropa : Nu gåre fort, nu gåre FOOORT!