Jag läste en bok för ett tag sen åt en liten pojke. H.C Andersens tre berättelser i ett. Ni vet, tennsoldaten och snödrottningen bland annat. Fan vad avundsjuk jag är på hans stil och hans sätt att använda språket! Jag är ingen som vill skriva sagor men jag blir så förtjust av hans böcker. Han berättar om soldater och ballerinor som eldas upp. Kärlek är fan inte lätt alltså. Tid och otid. Jag kan fan inte förklara för er, hur mycket jag än vill. Underbart. Andersen har ett sånt flöde i hans sagor. Han har ju skrivit poesi och romaner också, sen om jag inte minns fel så har han skrivit pjäser med. 

 

Nu ska jag dricka mer kaffe och fortsätta på mitt manus. Försöka sluta vara avundsjuk på Andersen och möjligen kramas med nån ikväll. Vem vet jag inte riktigt än.